Härom dagen såg vi att en av våra Ciklider såg lite vissen ut och hon gömde sig bland växterna. Kom inte fram vid matning och så. Tyvärr var vi på väg ut och kunde därför inte göra så mycket åt saken. Dagen efter satte jag snabbt upp ett “sjukhusakvarium”, där vi tryggt kan medicinera sjuka fiskar. Tyvärr var det för sent för den lilla gynnaren, och hon “simmade vidare” senare under dagen.
Att dra igång “sjukhuset” satte däremot saker i rörelse igen. Tankar på att köra igång en ny burk tog genast plats i huvudet. Vi har ju en gång städat undan alla småburkarna, men vad fan. Livet är ändå till för att kunna ångra saker, åt båda hållen.
I dag plockade jag fram en gammal 20-litersburk och så satte jag igång. Det första jag var tvungen att göra var att se till att det skulle finnas elström nog. Jag ville ha ordentlig belysning så det var bara till att börja rota bland elprylarna. En timer är ett måste. Det är så grundläggande att många glömmer den detaljen.
.
.
Till timern kunde jag sedan koppla en skarvsladd med grenuttag, så många kontakter som behövdes. I den här konfigurationen behövde jag fem timerstyrda uttag; fyra till belysningen och ett till en Eheim luftpump. Burken kom på plats och små modifieringar behövdes för att få dit lamporna. Här hamnade det lilla karet.
.
.
Jag hade tänkt mig lite luftbubblor den här gången. Inte för någon annan anledning än att det är trevligt med luftbubblor. Dessutom ger det vattnet lite extra rörelse, och det i sin tur underlättar syresättningen av vattnet. Den här gången valde jag att gömma syrestenen under akvariegruset, på den ena sidan, så här.
.
.
På så sätt blir det en grunka mindre som syns i karet. Det är en sak man med fördel kan gömma då burkarna är små. Det blir ändå en del saker som man skulle vilja gömma, men inte kan, av olika anledningar. Jag fortsatte i alla fall i den stilen och gömde också värmaren, på den andra sidan, så här:
.
.
Där fick den hamna, och sedan täckte jag alltihopa med sanden. Jag måste säga att jag tycker att det var skönt att gömma de där skitfula sakerna. Därför valde jag också att sätta på ett påhängsfilter, så att jag slapp ha ett skitfult innerfilter i burken.
.
.
På bilden ovanför finns alltså både syresten och värmare under sanden. Eftersom att burken bara är på 20 liter så tror jag att värmaren kommer att “göra jobbet” i alla fall. Jag hoppas så. Efter att ha kastat in ett litet stenröse och grenar, plus ett par stenar, så såg karet nu ut på det här viset:
.
.
Och när man kollade lite från sidan så såg det ut på det här viset:
.
.
Då var det bara att peta i lite växter och börja fylla upp burken, fast ganska sakta, lite för att undvika att grumla vattnet alltför mycket. Nackdelen med grenarna är att de innehåller luft, och gärna vill flyta. Därför var jag tvungen att tynga ner dem med lite sten. Dessa skall däremot tas bort när grenarna inte längre vill flyta.
.
.
Då jag fyller vatten i akvarierna, speciellt vid första tillfället, så använder jag en kanna som inte används till någonting annat än just detta. Det blir en del vändor man får fylla på, och långsamt hälla i, men det är det ändå alltid värt.
.
.
När allting var klart så tillsatte jag lite medel i vattnet. Dels vattenberedningsmedel, men också växtgödning och så en så kallad “filterstartare” för snabbare tillväxt av de bakterier man vill ha i filtret. Till sist så såg det i alla fall ut på det här viset:
.
.
På bilden nedanför ser man hur jag har tyngt ner grenarna, för att hålla dem på plats tills de inte längre vill flyta av egen förmåga:
.
.
Det blir säkert bra med tiden. Ett visst grummel förekommer också, men det kommer att försvinna på ett par dagar. Till höger om de här stenarna ligger “stenröset” jag gjorde. Det ligger rakt ovanför syrestenen, så bubblorna letar sig upp mellan stenarna:
.
.
Filtret är ett “påhängsfilter” som hänger på kanten. Ett genomskinligt rör suger upp vatten och så filtreras det innan det rinner tillbaka ner i burken igen. Här nedanför ser man hur detta ser ut:
.
.
På så sätt har jag lyckats hålla nere på saker som fular till det i interiören. Vi får se hur allt ser ut lite senare, då det hunnit “sätta sig” litegrann. Jag har i alla fall sett ut att det blir rejält med ljus i karet. Jag har återanvänt allt som jag använder i det här akvariet. Jag petade liksom ihop det med alla sparade bra-att-ha-grejor som hamnat i en kartong på vinden. Belysningen låg också i den lådan, (och trägrenarna):
.
.
För att få igång alltihopa så fick jag köpa växter, ett par nertyngningsstenar, växtnäring, vattenberedningsmedel och några fiskar. Jag köpte en liten Praktbotia (ifall det blir sniglar i karet) och så blev det tio stycken små Rasboras. Jag kommer inte ihåg vilken sorts Rasboras det blev, men det tänkte jag ta reda på i morgon, då djuraffären öppnar igen.
Prislappen för denna burk, alltså att köra igång med nästan bara begagnade sparade saker, blev 480 kronor. Det tycker jag att det kan vara värt.
Nu är det dags att slå sig ner och njuta av den nya utsikten, och av vetskapen att den kommer att bli bättre, varefter burken “sätter sig” och “mognar”.
Må era fienders skägg växa inåt!
Akvaristerna
Akvaristerna 