Tillbaka i vattnet

Jag tänkte bara smyga in, så där lite från sidan, och berätta att vi faktiskt har barn nu… OCH ett 100-litersakvarium igen. Min tanke är att få ordentlig ordning på den här burken med ganska små medel. Det enda lyxet, just nu, är att jag driver det på ett gammalt ytterfilter, ett Eheim 2222 som blev kvar från tidigare akvariumdagar.

Jag gjorde ett vattenbyte i dag, och så här långt ser akvariet ut så här:

På sista bilden, här ovanför, ser man alltså det gamla Eheim 2222 ytterfilter. Hittills har det fungerat bra, men jag har ändå varit tvungen att göra ganska täta vattenbyten på grund av en “stock” som ligger på botten. Den färgar vattnet svagt brunt. I dag gjorde jag ett lite större vattenbyte än vanligt. Jag bytte cirka två tredjedelar av volymen. Just nu är vattnet kristallklart.

Det är alltså ett 100-litersakvarium. Hittills har det varit för varmt för att köra någon värmare till vattnet, så jag kör på rumstemperatur. Jag kör en standard vattenberedningsmedel och en helt vanlig växtnäringslösning.

Jag provar en bottentäckare som heter Ludwigia Arcuata, som är tänkt att den skall sprida sig på botten. Det sitter på höger sida, i framkant. Jag planterade en Anubias i mitten till vänster och som bakfond sitter en gardin med Hygrophila rosae australis.

Fiskarna, just nu, är två stycken Ancistrusmalar, 6 stycken Svärdbärare, två stycken Praktbotia och så ett stim med Neontetror, cirka 20 stycken.

Jag återkommer med mer information, så fort det finns någon att delge.

Tankar:

EVENTUELLT skaffa Co2 prylar för att boosta växtligheten.

Må era fienders skägg växa inåt!

Stefan, Akvaristerna

Senaste burken…

Nu har den senaste, lilla, burken varit igång ett par veckor. Nu börjar man se det färdiga resultatet. Jag tycker själv att den är helt okay. För under 500 spänn så tycker jag att den är fantastisk. Det blir förmodligen en liten komplettering med ett par till sådana där långa gräsväxter, på höger sida. Jag tänkte att det kanske skulle dölja slangen lite bättre.

Klicka på bilden för att förstora.

Må era fienders skägg växa inåt!

Akvaristerna

En ny start… igen!

Härom dagen såg vi att en av våra Ciklider såg lite vissen ut och hon gömde sig bland växterna. Kom inte fram vid matning och så. Tyvärr var vi på väg ut och kunde därför inte göra så mycket åt saken. Dagen efter satte jag snabbt upp ett “sjukhusakvarium”, där vi tryggt kan medicinera sjuka fiskar. Tyvärr var det för sent för den lilla gynnaren, och hon “simmade vidare” senare under dagen.

Att dra igång “sjukhuset” satte däremot saker i rörelse igen. Tankar på att köra igång en ny burk tog genast plats i huvudet. Vi har ju en gång städat undan alla småburkarna, men vad fan. Livet är ändå till för att kunna ångra saker, åt båda hållen.

I dag plockade jag fram en gammal 20-litersburk och så satte jag igång. Det första jag var tvungen att göra var att se till att det skulle finnas elström nog. Jag ville ha ordentlig belysning så det var bara till att börja rota bland elprylarna. En timer är ett måste. Det är så grundläggande att många glömmer den detaljen.

.

.

Till timern kunde jag sedan koppla en skarvsladd med grenuttag, så många kontakter som behövdes. I den här konfigurationen behövde jag fem timerstyrda uttag; fyra till belysningen och ett till en Eheim luftpump. Burken kom på plats och små modifieringar behövdes för att få dit lamporna. Här hamnade det lilla karet.

.

.

Jag hade tänkt mig lite luftbubblor den här gången. Inte för någon annan anledning än att det är trevligt med luftbubblor. Dessutom ger det vattnet lite extra rörelse, och det i sin tur underlättar syresättningen av vattnet. Den här gången valde jag att gömma syrestenen under akvariegruset, på den ena sidan, så här.

.

.

På så sätt blir det en grunka mindre som syns i karet. Det är en sak man med fördel kan gömma då burkarna är små. Det blir ändå en del saker som man skulle vilja gömma, men inte kan, av olika anledningar. Jag fortsatte i alla fall i den stilen och gömde också värmaren, på den andra sidan, så här:

.

.

Där fick den hamna, och sedan täckte jag alltihopa med sanden. Jag måste säga att jag tycker att det var skönt att gömma de där skitfula sakerna. Därför valde jag också att sätta på ett påhängsfilter, så att jag slapp ha ett skitfult innerfilter i burken.

.

.

På bilden ovanför finns alltså både syresten och värmare under sanden. Eftersom att burken bara är på 20 liter så tror jag att värmaren kommer att “göra jobbet” i alla fall. Jag hoppas så. Efter att ha kastat in ett litet stenröse och grenar, plus ett par stenar, så såg karet nu ut på det här viset:

.

.

Och när man kollade lite från sidan så såg det ut på det här viset:

.

.

Då var det bara att peta i lite växter och börja fylla upp burken, fast ganska sakta, lite för att undvika att grumla vattnet alltför mycket. Nackdelen med grenarna är att de innehåller luft, och gärna vill flyta. Därför var jag tvungen att tynga ner dem med lite sten. Dessa skall däremot tas bort när grenarna inte längre vill flyta.

.

.

Då jag fyller vatten i akvarierna, speciellt vid första tillfället, så använder jag en kanna som inte används till någonting annat än just detta. Det blir en del vändor man får fylla på, och långsamt hälla i, men det är det ändå alltid värt.

.

.

När allting var klart så tillsatte jag lite medel i vattnet. Dels vattenberedningsmedel, men också växtgödning och så en så kallad “filterstartare” för snabbare tillväxt av de bakterier man vill ha i filtret. Till sist så såg det i alla fall ut på det här viset:

.

.

På bilden nedanför ser man hur jag har tyngt ner grenarna, för att hålla dem på plats tills de inte längre vill flyta av egen förmåga:

.

.

Det blir säkert bra med tiden. Ett visst grummel förekommer också, men det kommer att försvinna på ett par dagar. Till höger om de här stenarna ligger “stenröset” jag gjorde. Det ligger rakt ovanför syrestenen, så bubblorna letar sig upp mellan stenarna:

.

.

Filtret är ett “påhängsfilter” som hänger på kanten. Ett genomskinligt rör suger upp vatten och så filtreras det innan det rinner tillbaka ner i burken igen. Här nedanför ser man hur detta ser ut:

.

.

På så sätt har jag lyckats hålla nere på saker som fular till det i interiören. Vi får se hur allt ser ut lite senare, då det hunnit “sätta sig” litegrann. Jag har i alla fall sett ut att det blir rejält med ljus i karet. Jag har återanvänt allt som jag använder i det här akvariet. Jag petade liksom ihop det med alla sparade bra-att-ha-grejor som hamnat i en kartong på vinden. Belysningen låg också i den lådan, (och trägrenarna):

.

.

För att få igång alltihopa så fick jag köpa växter, ett par nertyngningsstenar, växtnäring, vattenberedningsmedel och några fiskar. Jag köpte en liten Praktbotia (ifall det blir sniglar i karet) och så blev det tio stycken små Rasboras. Jag kommer inte ihåg vilken sorts Rasboras det blev, men det tänkte jag ta reda på i morgon, då djuraffären öppnar igen.

Prislappen för denna burk, alltså att köra igång med nästan bara begagnade sparade saker, blev 480 kronor. Det tycker jag att det kan vara värt.

Nu är det dags att slå sig ner och njuta av den nya utsikten, och av vetskapen att den kommer att bli bättre, varefter burken “sätter sig” och “mognar”.

Må era fienders skägg växa inåt!

Akvaristerna

IKEA-vasen – nystart

Vi fick ett mail från en av våra bloggläsare, bara härom dagen. Hon skrev om att hon hade sökt på nano/vas på någon sökmotor, och på så sätt hittat vår blogg. Jätteroligt tycker vi! Hon skrev vidare att hon också var sugen att hitta på någonting fantastiskt med sin IKEA-vas, precis som vi också gjort tidigare.

Det ena leder så lätt till det andra. I dag var vi in till Arken Zoo i Västerås. Där inne fick vi en liten uppenbarelse då vi såg att de saluförde ganska långa växter. Perfekt till en vas, med andra ord. Så tänkte vi!

Bilderna här ovanför (2 stycken) är från Arken Zoo i Västerås. Det var där vi hittade de långa växterna. Det blev genast ett inköp, och tillsammans med en påse bottensubstrat så styrde vi så kosan hemåt igen.

På Christian Brams blogg kan man läsa följande om denna produkt:

Detta substrat består av en lera som är bränd flera gånger om tills den hårdnat. Det liknar små Lecakulor och är mycket porös.

Om man bortser från det estetiska kan detta nog vara det bästa materialet till dina växter. Den mycket luftiga botten bidrar till fett mycket nyttobakterier som förvandlar hela din botten till ett biologiskt filter.

Det är perfekt för att komplettera upp ett litet innerfilter, eller i kombination med bottenfilter. Speciellt tillsammans med en stor växtvolym. Näringsämnen kommer ner i botten från vattnet och rötterna frodas som aldrig förr. Det är ganska billigt och lätt att bära hem.

Nackdelar då….

Jo, det finns sådana också. För det första så gillar jag inte färgen. Jag försökte (Det är Akvarieteknik som jag jobbar för som har tagit fram ECSen) att få den i en mörkbrun nyans men det var inte möjligt då detta tydligen var en restprodukt från framställning av nått annat, som säkert genererade mer pengar och som var tegelrött.

Men framför allt så är dess största fördel även dess absoluta nackdel. Porösiteten. Den gör materialet sjukt lätt, inte nog med att 10% flyter det första dygnet så sätter det sig aldrig. Ska du ha ett växtakvarium i Holländsk stil så är ECS the shit. Men ska du ha en Iwagumi eller avancerad hardscape på annat vis så kan du glömma ECS. Det är mer eller mindre omöjligt att luta stenar eller att trycka ner nått i ena änden utan att det rör sig i andra…

Jag skulle därför bara rekommendera ECS till nybörjaren. Den hjälper till med den biologiska reningen och gör tillsammans med en bra flytande gödning dina växter överlyckliga.

Detta kan man läsa i Christian Brams inlägg om just “Val av substrat”.

Vi valde att lägga ett tjockt lager av detta substrat, särskilt då det, precis sim Christian nämner, är poröst. Vi vill inte se växterna flyta upp till ytan i tid och otid. Då är det bättre att lägga ett tjockare lager och på så sätt få växterna att stanna kvar där nere på botten, där de ska vara.

Jag vete tusan vad växterna heter (kanske du vet?) men det är tre plantor av ett långt, och ganska tjockt, gräs, i bakgrunden, och fem plantor med en kortare sort i förgrunden. Det räcker så till att börja med. Sedan blir det till att leta efter lite typ “pinnar och kvistar” att dekorera med. Vi har inte bestämt vad för slags varelser som skall få flytta in i akvariet ännu, men det finns tid till det senare. Det viktigaste i början är att se att miljön blir stabil innan någon får flytta in.

Som filter valde vi att installera ett Eheim aquacompact 40, som efter tidigare eskapader blivit liggande på hyllan. Vi har ett likadant (modell 60) också, men det är tänkt till andra äventyr. Filtervolymen är på 1,3 liter (modell 40) och det är i det närmaste helt tyst. Det “bara står där och fungerar”! Jag gissar att det är flera månaders rengöringsintervall på filtret, vilket gör det mycket trevligt att använda.

Just nu ser vasen ut på det här viset. Den är nyplanterad för dagen och igångkörd i en hast. Nu ska vi ta lite tid på oss att hitta riktigt snygga prylar att komplettera skejpen med. Vi har inte bråttom, utan det är meningen att den ska få mogna fram. Belysningen är en gammal kort ramp från ett 20-liters-nano. Eventuellt blir det någon annan belysning senare, men det får vi se. Det hänger på hur utvecklingen av växterna kommer att se ut. Behöver de mer ljus så måste vi naturligtvis skaffa det.

Förra gången vasen var i akvariebruk så hade vi ett gäng räkor i den. Vem vet vad som kommer att flytta in i den, den här gången. Det är lite spännande. Men för det första ska den få vara igång i någon vecka nu innan någonting händer. Vi vill se att miljön är stabil och att vi inte drabbas av infusorier eller nåt i den stilen. Vi återkommer naturligtvis så fort det finns någonting att förtälja.

Må så gott där ute i fiskbeståndet, och må era fienders skägg växa inåt!

Akvaristerna

Uppstart Zolux Nano Cube 20

Så har det då blivit dags för ett alldeles nytt litet akvarium igen. Vi kom hem med ett Zolux Nano Cube 20, ett 20 liters nanoakvarium. Det är en liten kul tingest som kommer att gå i en tripp-trapp-trull-serie, där vi nu har ett 30 och så nu då, ett 20 liters-akvarium. Det är tänkt att det skall fyllas på med ett 10-liters också, fast inte riktigt ännu. Jag har tagit tillfället i akt att fotografera själva ihopplockandet och uppstarten av burken, så här kommer bilderna i kronologisk ordning. Håll till godo!

Här har vi alltså kommit hem med vårt nya gulliga lilla nano. Bara upp med det på diskbänken och börja undersöka paketet, och dess innehåll.

När man öppnar paketet så finner man tre saker. Det är själva karet och så ligger det en papplåda där inne. Inslagen i mjukt plast finns också ett lock till akvariet.

När man sedan öppnar pappkartongen så finner man en cirkulationspump med ett filter, man hittar en lysrörslampa och en värmare. Till pumpen finns några tillbehör för att kunna rikta vattenstrålen och en anordning ifall man vill skapa en luftström i den utpumpande vattenstrålen från pumpen. Man hittar också plasthörn till kuben, 4 stycken som den står på och så 4 stycken som håller glaslocket på plats när alltihopa är klart och på plats.

Man får börja med att vända kuben uppochned, så att “fötterna” kan monteras på plats.

Vart och ett av de fyra hörnen är försedda med ett par dubbelhäftande tejpbitar. Man tar bort de blå skyddspappersbitarna, så att den klibbiga tejpen blir blottad…

…och sedan klistrar man det den på hörnet av det lilla akvariet. Sedan fortsätter man och fixar de övriga tre hörnen.

Här är alla fyra hörnen på plats och det går bra att vända tillbaka akvariet så att det står upprätt.

De övriga fyra hörnen skall alltså monteras då karet står upprätt. Så här ser de ut, och det finns ingen dubbelhäftande tejp på de här hörnen. Det är bara att klämma dit dem, ett i taget…

…så här!

Så här ser det ut då det sitter på plats…

…ett i varje hörn, och så är det bra att testa så att…

…locket passar. Det kan säkert vara på det viset att det slinker igenom en kub ibland, som blivit snett monterad, och i så fall kommer inte locket att passa. Se till att ha alla kvitton kvar, ifall det visar sig vara något fel på grejerna. I det här fallet passade i alla fall alla saker som de skulle.

Så är det så dags att börja skölja allt akvariegrus, eller vad man nu väljer för bottenmaterial, så att man får bort så mycket damm som möjligt. Vattnet kommer att bli lite grumligt i alla fall, men det känns kul att få bort så mycket som möjligt i alla fall.

Och så hälldes alltihopa ned i botten på den lilla kuben…

Den medföljande värmaren monterades på det bakre glaset. Då akvariet är ganska litet så kommer värmaren att ta ganska mycket plats. Om man har ganska varmt inomhus, och hyfsat jämn temperatur, går det bra att köra utan värmare. Man kan alltid fråga i sin lokala fiskaffär om hur temperaturtåliga de fiskar man valt är.

En cirkulationspump med mekaniskt filter är bra att ha. Filtret kommer att ta bort alla fria föroreningar i vattnet, med tiden, fast det tar några dagar innan vattnet ser riktigt bra ut. Pumpen ser också till att hålla vattnet i rörelse, vilket gör att syresättningen av vattnet blir så jämn som möjligt. Temperaturen blir jämnare också.

Pump, värmare och första stenen på plats. Den heter Zebrasten.

Här är fler stenar på plats. Bilden är tagen uppifrån…

…och så här ser det ut från sidan. Växter är mycket bra att ha också.

Jag fick med mig en kopp växter hem, faktiskt Djurmagazinets sista exemplar för dagen. Jag har inte prövat denna tidigare, så det skall bli intressant. Cryptocoryne parva, heter arten och det är Anubias som tillverkar dem.

På baksidan finns lite användbar information om plantorna. Det var inte så svårt att tyda hieroglyferna, trots att det var skrivet på utrikiska.

Så var det då dags att börja sätta alltihopa på plats. Med hjälp av en bra pincett går arbetet så mycket lättare, och snabbare, än det annars hade gjort.

En bild uppifrån, kanske lite mörk, men man ser i alla fall att det börjar ta form. Jag gissar att jag kommer att ändra på ganska mycket, medan de kommande veckorna passerar. Jag har inte hållit på särskilt länge med sånt här, så jag har inget tränat öga och jag är ännu ingen hejare på själva planeringen.

I det här läget är det dags att ställa burken där den skall vara. Med vatten blir den för tung att flytta omkring.

Här är karet på sin plats i en bokhylla. Man ser att jag nu har planterat innehållet i Linea Cup, den bottentäckande växten som inhandlades på Djurmagazinet. Här är lampan på plats också.

Och så är det äntligen dags att dränka hela härligheten i vatten. Sakta sakta häller jag i de dryga 15 litrarna som det finns plats för.

Halva mängden på plats, och halva mängden kvar nu…

VIOLA!

Så här ser det ut framifrån just nu. Det kommer förhoppningsvis att hända en hel del de kommande veckorna. Dels skall vattnet klarna, växterna skall ta sig och börja växa och så skall alla löpande ändringar börja göras.

Sedd från den ena kortsidan…

…och från den andra kortsidan.

Och till sist, en liten närbild på Zebrastenarna. Vi återkommer med fler bilder och information om vad som händer och försiggår i burken, och de andra burkarna förstås.

Slut för denna gång!

Akvaristerna

Ciklider & start av yngelkar

Vi har förlorat några små fiskar den senaste tiden. Det har uteslutande varit Pseudotropheus socolofi som plötsligt blivit utsatta, förmodligen av någon av de andra arterna i akvariet. Någonting har stört dynamiken och rubbat maktbalansen. Nåja, vi stack iväg till vår lokale fiskmånglare, Hallsta Zoocenter, för en förutsättningslös diskussion. Som det verkar så har vi i alla fall inte förlorat någon fisk den senaste veckan, så med lite tur kanske det har blivit fred i burken.

Besöket resulterade i ett par nya inköp. Vi kom nämligen hem med ett par Protomelas taiwan reef, en hona och en hane, och så bar vi hem ett litet stim Labidochromis hongi red.

Under diskussionerna. på djuraffären, kom vi in på ämnet “Yngel”. Vi har sett ett par sådana i ciklidkaret, men då våra honor är så små var det förmodligen första gången de gav småfiskar, och då kan de vara väldigt ovana. Dessutom lever yngel mycket utsatta liv i en stor tank, bland alla vuxna småfiskätande artfränder. Därför aktualiserades behovet av att sätta upp ett yngelkar för ciklidernas eventuella kommande avkomma. Väl hemma igen så grävde vi fram ett litet 20-litersakvarium som passar syftet väl. Akvariet skall bara hålla en enda hona i taget, i bästa fall under ett par dagar bara, tills hon spottat ur sig ynglen och sedan flyttas hon tillbaka till stora tanken igen. Allt som krävdes för att starta upp yngelkaret var ett litet inköp på växtsidan. Alla andra saker låg redan hemma i ett av skåpen.

Först fick vi modifiera lite för att kunna köra akvariet på ett litet Eheim ytterfilter, ett som passande nog blivit liggande i skåpet.

Med detta gjort så letade vi fram en passande bakgrund och så förstås ett ställe för akvariet att bo. Passande nog hamnade ciklidernas yngelkar i sängkammaren, där “barn” brukar skötas om och sova.

Vi petade i lite akvariegrus, en gammal Zoluxvärmare och diverse småpryttlar, och sedan var detta resultatet:

Vi bestämde oss för att köra den här lilla burken som en “open top-burk” med ganska god belysning. Vi rotade fram de gamla DYMAX-lamporna, som tidigare tjänstgjorde vid den gamla “Räkvasen”. Så här blev belysningen nu.

Med en god belysning borde vi kunna laga en hyfsat bra ljusmiljö i karet. Om växtligheten tar sig bra så hoppas vi kunna undvika bekymmer med alger och liknande.

På bilden ovanför sitter pumphuvud/insuget från Eheimfiltret på plats. Filtret heter EHEIM Aquacompact 40. Här är akvariet dessutom under fyllning. Eftersom att det är en mycket liten burk, och eftersom att vi ville undvika grummel, så mycket som möjligt, så fyllde vi allt vatten med en liten vattenkanna, som naturligtvis endast används till akvariebruk, och endast tillsammans med färskvatten från kran.

Här syns den gamla ZOLUXvärmaren. Den drar cirka 15 watt och är särskilt gjord, just för bruk i nanoakvarium.

Här syns vattenstrålen från kannan vi använde vid fyllning av karet. Vi har även satt in några växter. Det blir mer växter vid ett senare tillfälle. Kokosnöten är en dekoration där yngel kan gömma sig, om någonting hotar.

På baksidan av akvariet, väl utom synhåll, står filterbehållaren till Eheimfiltret. För att vara ett så pass litet filter så är kapaciteten mycket god, och man kan dessutom justera minutflödet på filtret. Vi har mycket goda erfarenheter från just EHEIM.

På bilden ovanför ser man “utflödet” från pumpen. Vattnet flödar på ganska bra och det sörjer för en mycket god cirkulation, och därmed en jämn och god syresättning, av vattnet.

Här ovanför ser man filtrets båda delar. Dels den del som sitter i akvariet och filterburken som står på baksidan av akvariet. Vi avslutar här med två bilder på det “nya” yngelakvariet, så som det ser ut i full drift. Efter att bilderna togs så har vi kompletterat belysningen med en timer, och så har vi fyllt på med vattenberedningsmedel, filterstartare och gödning till växterna.

 

Så ser alltså den nya yngelburken ut just nu. Nu håller vi bara tummarna att det inte skall dröja alltför länge innan vi får en tillökning bland cikliderna. Det skulle vara mycket roligt. Nu har vi idel trevligheter att ser fram mot, hoppas vi i alla fall.

Akvaristerna

.

.

Oj, då… 8??!

Så var vi med ett alldeles nytt akvarium igen, nummer åtta. Fast den här gången är det det sista akvariet, faktiskt. Vi har inga fler platser att ställa fler burkar. “Nyttoytorna” måste vara kvar, annars går det inte att leva.

Det finns dock förutsättningar för andra akvarier, men då måste några små åka ut, för att lämna plats, t.ex. till en mycket större burk. Sugenheten finns att skaffa en burk på mellan 200 och 300 liter, men tills dess är det skoj att trixa med de här små.

Vad blev det då för nyförvärv den här gången då? Tja, ögonen föll på en jätteliten burk som jag hittade på en Blocketannons. Det var en 20-litersburk för 50 spänn, nästan i grannskapet också. Tyvärr följde ingen lysramp med, så jag var tvungen att fixa en. På “fiskaffären” så passade jag på att, förutom växter, också köpa grejor för att köra bottenfilter, när jag ändå var igång, menar jag.

Under kvällen har jag planterat växter, dragit igång luftpumpen för bottenfiltret och så har jag limmat om kanterna i överkant. De läckte lite när vattennivån blev för hög, så jag tog loss dem, gjorde rent dem och limmade om dem med nytt silikon. Allt som allt har den burken kostat runt 400 spänn. Tanken finns att sätta i räkor. Kanske sådana därna blå!!!

klicka på räkan

Vi får se vilken sort det blir, det visar sig. Klart är i alla fall att det ska bli någon starkt färgad sort. Någonting som är tjusigt att sitta och titta på, ska det bli i alla fall.

Nu är det dags att göra natt! Ha det så bra och må era fienders skägg växa inåt!

Akvaristerna

Helg = Vattenbyte

Så är helgen äntligen kommen, och med den också det obligatoriska vattenbytet. Vi har snart hållit på med den här akvaristikhobbyn i ett års tid, och under den tiden har vi aldrig missat ett vattenbyte. Det har iofs hänt att det fått skjutas på någon dag åt endera hållet, oftast på grund av arbete, men det har aldrig hoppats över.

Under fredagen var det då dags att byta vatten i alla burkarna, så som brukligt är här hemma. Jag har valt att kopiera Christian Brams råd om att byta cirka halva mängden vatten, en gång i veckan. Den mängden, i det intervallet, har visat sig fungera mycket bra hos oss, speciellt då inget av våra akvarier är särskilt stort. Regeln verkar vara att det blir ett stabilare akvarium, ju större det är i volym.

De förändringar som gjorts den senaste tiden är att den minsta burken nu körs med CO2 från mäskjäsning. En gång i veckan sköljer jag ur mäskflaskan ordentligt och gör i ordning en ny laddning. Det värsta med denna metod är att det luktar så förbannat illa från mäsken medan man rengör flaskan. Så det är rena fröjden att noggrant få skölja ur den innan en nu sats ruskas klart.

Vidare har jag börjat mata alla akvarier med PMDD (växtnäring) och som ett experiment tillsätter jag Happy Carbo, för att ge en liten kol-skjuts till växterna. PMDD i kombination med CO2, från mäsken, verkar ge rena växtexplosionen. PMDD/Happy Carbo är en kombination att pröva, ifall man tycker att det är för dyrt, eller krångligt, med CO2.

Vattenbytet har gått bra i kväll, och det var bara ett av akvarierna som behövde lite allmän rengöring. Annars var det rätt lugnt på den fronten. Vi gör på samma sätt varenda gång, att vi tar ur runt hälften av vattnet ur alla akvarier, med hjälp av en slang till avloppet i badrummet. När det är klart så kopplar vi slangen till en kran och så fyller vi på med nytt vatten i alla burkar,  i omvänd ordning mot tömningen. Hela proceduren tar under en timma i totaltid. Inte så mycket att orda om.

Efter det ska alla kemikalier tillsättas. Först ska vattenberedningsmedel tillsättas i alla burkarna och så skall all PMDD i, och det är tre flaskor bara det. Efter det så körde jag nu i en milliliter Happy Carbo i alla burkar som ligger i 50-litersspannet. Till hundralitersburken gick det åt två milliliter. Det är kul att palta och pyssla med detta, och det är roligt att få känna sig lite som en professor… noggrann och så! Allt måttas i sprutor som är graderade i milliliter. Allt som allt tillsätter vi alltså vätskor från fem olika flaskor innan firrarna får vila. Naturligtvis passar jag även på att saxa och gallra bland de växter som börjar bli spretiga.

Allt som allt så tar akvaristikhobbyn cirka två till tre timmar i anspråk, per vecka. Det är inte speciellt mycket att bråka om, speciellt om man jämför mot hur många timmar folk spenderar framför TV’n eller Datorn!

Akvaristerna

.

PMDD + CO2 = Alger

Under ett par dagar har jag upplevt att kombinationen mellan PMDD och CO2 gett en fantastisk tillväxt i akvariet. Dessvärre verkar alger också frodas i den soppan. Jag har surfat ordentligt efter en lösning på problemet, och lösningen verkar vara, jag har läst detta på fler ställen, att göda karet med ännu mer PMDD; därför att algtillväxten beror på att akvarieväxterna inte får tillräckligt med näring för att konkurrera ut algerna, att växtnäringen helt enkelt “tar” slut mellan varven.

Lösningen skulle alltså vara att tillsätta lika mycket näring till. Den första skvätten tillsätts vid vattenbytet, precis som vanligt. Den andra skvätten tillsätts mitt emellan vattenbytena. På så sätt borde man alltså säkerställa att näringen inte tar slut mellan vattenbytena.

Okay, jag prövar!

Må dina fienders skägg växa inåt!

Akvaristerna

PMDD + CO2 = SANT!

Härom dagen startade jag en mäskflaska, mest lite på skoj, och som ett experiment, kanske mest för att övertyga mig själv om att det antingen inte alls fungerar med tillförsel av CO2… eller att det faktiskt fungerar mycket bra, särskilt i kombination med tillsättandet av PMDD

Jag tillsatte alltså PMDD till Nanoakvariet i samband med vattenbyte, och så drog jag en tunn slang från “mäskflaskan” (en 1-liters sportdryckflaska), genom filtret och rakt in i pumpen på innerfiltret. Jag blandade 3/4 kryddmått bikarbonat, 3/4 kryddmått bakpulver, 3/4 dl socker, 3/4 tsk torrjäst och 5 dl ljummet vatten i flaskan. Jag ruskade om alltihopa, så att sockret skulle hinna lösa sig helt, innan jag tillsatte jästen… sedan ruskade jag ett litet tag till. Mest för att det kändes så vetenskapligt i det ögonblicket.

Jag saxade ner växterna så att det nådde till cirka 5 centimeter under vattenytan. Sedan fick tiden göra sitt. Det började komma bubblor ganska snabbt, och alla slogs de sönder av pumpens impeller, vackert. Efter ett tag var alla växter vackert klädda av små små små syrebubblor. Mycket imponerande.

Jag läste någonstans, att det kan vara en bra idé att stänga av tillförseln av CO2 under natten, då lamporna är släckte, vilket jag tagit fasta på. Jag skruvar helt enkelt upp korken på flaskan och låter koldioxiden gå rakt ut i luften istället. När lamporna åter slås på så skruvar jag tillbaka korken och ruskar flaskan lite försiktigt, så kommer det igång igen nästan direkt.

På den andra driftdagen kollade jag in i akvariet och upptäckte att alla nersaxade växter nådde cirka en centimeter OVANFÖR ytan igen!!? Helt otroligt! Jag har aldrig sett växter växa så snabbt förut. I går ruskade jag i ordning en ny flaska mäsk och i dag gjorde jag ett vattenbyte, plus att jag tillsatte PMDD. Efter det saxade jag ner växterna igen. På fredag ska jag mäta hur mycket tillväxten varit. Jag ser fram mot det med spänd förväntan.

Jag känner mig som ett litet barn inför julaftonen. Tekniken för tillförsel av CO2 är så trubbig och jag har inga medel alls att styra takten av tillförseln, och det är faktiskt lite roligt. Jag vet att vissa nördar lägger ner förmögenheter på styrventiler och infusionspumpar. Då är det lite extra roligt att få samma enorma tillväxt på akvarieväxterna efter att ha spenderat endast ett par tjugor. Vad flaskan kostade har jag ingen aning om eftersom att den har några år på nacken.

Nu tänker jag skaffa, för varje akvarium, en flaska, en slang, ett innerfilter och en extra sugplopp för att fästa slangen mot insidan av akvarieglaset. Kostnaden kommer att ligga på cirka 150 – 200 kronor per set. Jag skall dock köra igång en anläggning i taget, så jag hinner se vad som händer med pH-värde och KH och sånt. Det är dock onekligen mycket spännande och det känns förväntansfullt; nästan som att vara först med en ny upptäckt. Tänk ändå, att akvaristik har så många nya överraskningar att ständigt bjuda på.

Vi låter dig naturligtvis veta hur arbetet fortskrider!

Må era fienders skägg växa inåt!

Akvaristerna