Till Lena J

Hej Lena J

Jag tycker att det du beskriver liknar något som kallas ”Infusorier”. Detta lilla helvete drabbar ibland oss stackars akvarister. Infusorier är ett slags encelliga djur som förökar sig mycket snabbt.

När man drabbas av detta så ser det ut som att man fått Londondimma i akvariet och så luktar vattnet ganska illa. Vattenbyten fungerar inte alls mot detta fenomen, eftersom att färskt vatten innehåller tillräckligt med näringsämnen för att hjälpa infusorierna att föröka sig. Men det finns faktiskt räddning.

Varför drabbas man av detta då? Tja, det räcker med en enda av dessa encelliga små djur så kan det vara klippt sen. Rengöring är inte det första man skall satsa på, i alla fall inte enligt mina erfarenheter. Det första man ska kolla är akvariets placering i rummet. Om det står på så vis att det utsätts för mycket infallande solljus, från fönster och liknande, så måste man begränsa detta. I ditt fall blir det kanske lite bökigt, eftersom att du har ett ganska stort akvarium. De livnär sig nämligen på energin från solljus och näringsämnen i akvarievattnet. Alltså blir första åtgärden att begränsa infallande ljus.

Det andra, som vi i alla fall gjorde, var att investera i ett UV-filter för akvarium. Det är en liten pumpmanick som pumpar vatten genom en behållare, och där inne sitter en UV-lampa, med UV-ljus som är osynligt för våra ögon. Med ett så pass stort akvarium så borde det bli ett UV-filter med en hyfsad kapacitet liter/minut. (typ runt 1500 liter/timma skulle jag tippa)

Med ett sådant filter, som i vårt fall hela filtret sitter nersänkt i akvariet, så bestrålas alla infusorier som dras genom filtret av UV-ljus. Påföljden blir att infusorierna tappar sin förmåga att föröka sig. Vi stoppade ner ett sådant filter i akvariet, kopplade strömkablar och körde igång det. Sedan täckte vi akvariet (mörklade) det i ett par tre dagar. Fiskarna lider ingen skada av detta. När vi sedan täckte av akvariet så låg allt dött infusoriematerial på botten som nåt slags slemmig beläggning.

(När man drabbas av infusorier så räcker det med ljuset från en teve i närheten för att hålla igång infusorieförökningen)

Efter detta gjorde vi rent alltihopa, kokade allt bottengrus och skrubbade alla inventarier rena. Efter att allt var rengjort, alla pumpar, filter och sånt var rent så körde vi igång hela skapelsen igen. Vi lät UV-filtret vara kvar i akvariet under några veckor för att aktivt förhindra nya angrepp. Även vissa alg-angrepp försvann i samma veva.

Vi fick tag i vårt UV-filter för några få hundralappar, men det var för att det varit ute hos en kund och sedan blivit tillbakalämnat till butiken igen. Ett nytt filter, med kapacitet för akvarium upp till 450 liter går loss på dryga tusenlappen.

I fallet med UV-filter kan du höra dig för på någon djuraffär eller akvariebutik som säljer sådana saker. De säljs naturligtvis även i web-butiker.

Jag kan tyvärr inte lova att detta är lösningen, men för oss har detta filter löst infusoriebesvären på 4 olika akvarium, med gott resultat.

Jag hoppas att det löser sig för dig.

M.V.H.
Stefan
Akvaristerna

En ny start… igen!

Härom dagen såg vi att en av våra Ciklider såg lite vissen ut och hon gömde sig bland växterna. Kom inte fram vid matning och så. Tyvärr var vi på väg ut och kunde därför inte göra så mycket åt saken. Dagen efter satte jag snabbt upp ett “sjukhusakvarium”, där vi tryggt kan medicinera sjuka fiskar. Tyvärr var det för sent för den lilla gynnaren, och hon “simmade vidare” senare under dagen.

Att dra igång “sjukhuset” satte däremot saker i rörelse igen. Tankar på att köra igång en ny burk tog genast plats i huvudet. Vi har ju en gång städat undan alla småburkarna, men vad fan. Livet är ändå till för att kunna ångra saker, åt båda hållen.

I dag plockade jag fram en gammal 20-litersburk och så satte jag igång. Det första jag var tvungen att göra var att se till att det skulle finnas elström nog. Jag ville ha ordentlig belysning så det var bara till att börja rota bland elprylarna. En timer är ett måste. Det är så grundläggande att många glömmer den detaljen.

.

.

Till timern kunde jag sedan koppla en skarvsladd med grenuttag, så många kontakter som behövdes. I den här konfigurationen behövde jag fem timerstyrda uttag; fyra till belysningen och ett till en Eheim luftpump. Burken kom på plats och små modifieringar behövdes för att få dit lamporna. Här hamnade det lilla karet.

.

.

Jag hade tänkt mig lite luftbubblor den här gången. Inte för någon annan anledning än att det är trevligt med luftbubblor. Dessutom ger det vattnet lite extra rörelse, och det i sin tur underlättar syresättningen av vattnet. Den här gången valde jag att gömma syrestenen under akvariegruset, på den ena sidan, så här.

.

.

På så sätt blir det en grunka mindre som syns i karet. Det är en sak man med fördel kan gömma då burkarna är små. Det blir ändå en del saker som man skulle vilja gömma, men inte kan, av olika anledningar. Jag fortsatte i alla fall i den stilen och gömde också värmaren, på den andra sidan, så här:

.

.

Där fick den hamna, och sedan täckte jag alltihopa med sanden. Jag måste säga att jag tycker att det var skönt att gömma de där skitfula sakerna. Därför valde jag också att sätta på ett påhängsfilter, så att jag slapp ha ett skitfult innerfilter i burken.

.

.

På bilden ovanför finns alltså både syresten och värmare under sanden. Eftersom att burken bara är på 20 liter så tror jag att värmaren kommer att “göra jobbet” i alla fall. Jag hoppas så. Efter att ha kastat in ett litet stenröse och grenar, plus ett par stenar, så såg karet nu ut på det här viset:

.

.

Och när man kollade lite från sidan så såg det ut på det här viset:

.

.

Då var det bara att peta i lite växter och börja fylla upp burken, fast ganska sakta, lite för att undvika att grumla vattnet alltför mycket. Nackdelen med grenarna är att de innehåller luft, och gärna vill flyta. Därför var jag tvungen att tynga ner dem med lite sten. Dessa skall däremot tas bort när grenarna inte längre vill flyta.

.

.

Då jag fyller vatten i akvarierna, speciellt vid första tillfället, så använder jag en kanna som inte används till någonting annat än just detta. Det blir en del vändor man får fylla på, och långsamt hälla i, men det är det ändå alltid värt.

.

.

När allting var klart så tillsatte jag lite medel i vattnet. Dels vattenberedningsmedel, men också växtgödning och så en så kallad “filterstartare” för snabbare tillväxt av de bakterier man vill ha i filtret. Till sist så såg det i alla fall ut på det här viset:

.

.

På bilden nedanför ser man hur jag har tyngt ner grenarna, för att hålla dem på plats tills de inte längre vill flyta av egen förmåga:

.

.

Det blir säkert bra med tiden. Ett visst grummel förekommer också, men det kommer att försvinna på ett par dagar. Till höger om de här stenarna ligger “stenröset” jag gjorde. Det ligger rakt ovanför syrestenen, så bubblorna letar sig upp mellan stenarna:

.

.

Filtret är ett “påhängsfilter” som hänger på kanten. Ett genomskinligt rör suger upp vatten och så filtreras det innan det rinner tillbaka ner i burken igen. Här nedanför ser man hur detta ser ut:

.

.

På så sätt har jag lyckats hålla nere på saker som fular till det i interiören. Vi får se hur allt ser ut lite senare, då det hunnit “sätta sig” litegrann. Jag har i alla fall sett ut att det blir rejält med ljus i karet. Jag har återanvänt allt som jag använder i det här akvariet. Jag petade liksom ihop det med alla sparade bra-att-ha-grejor som hamnat i en kartong på vinden. Belysningen låg också i den lådan, (och trägrenarna):

.

.

För att få igång alltihopa så fick jag köpa växter, ett par nertyngningsstenar, växtnäring, vattenberedningsmedel och några fiskar. Jag köpte en liten Praktbotia (ifall det blir sniglar i karet) och så blev det tio stycken små Rasboras. Jag kommer inte ihåg vilken sorts Rasboras det blev, men det tänkte jag ta reda på i morgon, då djuraffären öppnar igen.

Prislappen för denna burk, alltså att köra igång med nästan bara begagnade sparade saker, blev 480 kronor. Det tycker jag att det kan vara värt.

Nu är det dags att slå sig ner och njuta av den nya utsikten, och av vetskapen att den kommer att bli bättre, varefter burken “sätter sig” och “mognar”.

Må era fienders skägg växa inåt!

Akvaristerna

50 ut, 100 in

I dag var det så dags för akvariebyte. Nummer 5 (50-litersburken) byttes ut mot en annan på 100 liter. Det är en äldre burk, men de inneboende firrarna behövde utrymmet, så vad gör man?

Hittills har det inte hänt så mycket i karet, men jag tänkte i alla fall lägga ut bilderna på hur det såg ut. Håll till godo.

Innan vi kom så här långt så har ett par andra saker hänt med karet. Först fyllde vi det med vatten, för att se att det håller vatten. Sedan, efter det, gjorde vi akvariet ordentligt rent. Jag har inga rädslor mot att använda ordentliga rengöringsmedel, så länge det inte angriper silikonet och så länge man är riktigt riktigt noga när man sköljer rent alltihopa. Vi gissar att fiskar inte gillar sådana medel.

Efter att akvariet var rengjort så torkade vi det ordentligt och ställde det på ett bord. Mellan bordet och akvariet lade vi hushållspapper. Sedan fyllde vi karet med vatten igen och lät det sedan stå över natten. Tricket med hushållspappret är att man ser direkt om det ändå läckt en droppe eller två… eller tre… eller många.

Då karet, morgonen efter, konstaterades ha hållit vattnet på rätt sida om glaset, så gick vi vidare med att byta akvarium på position nummer 5.

Nu är i alla fall allt arbete gjort. förutom att vi tänker höra efter vad det kan kosta att köpa en ny ljusramp, med dubbla lysrör. Den förra ägaren har kört med enkelt lysrör och plastväxter, men det duger ingenting till, tycker inte vi i alla fall… men för att växterna skall ha en chans att överleva så krävs det mer ljus helt enkelt. En dubbelramp, kompletterad med reflektorer… det borde bli mumma! Om en ny ramp visar sig vara omåttligt dyr så skall denna i alla fall kompletteras med en reflektor, för att på så sätt öka ljusmängden ner i karet.

Må era fienders skägg växa inåt!

Akvaristerna