Tillbaka i vattnet

Jag tänkte bara smyga in, så där lite från sidan, och berätta att vi faktiskt har barn nu… OCH ett 100-litersakvarium igen. Min tanke är att få ordentlig ordning på den här burken med ganska små medel. Det enda lyxet, just nu, är att jag driver det på ett gammalt ytterfilter, ett Eheim 2222 som blev kvar från tidigare akvariumdagar.

Jag gjorde ett vattenbyte i dag, och så här långt ser akvariet ut så här:

På sista bilden, här ovanför, ser man alltså det gamla Eheim 2222 ytterfilter. Hittills har det fungerat bra, men jag har ändå varit tvungen att göra ganska täta vattenbyten på grund av en “stock” som ligger på botten. Den färgar vattnet svagt brunt. I dag gjorde jag ett lite större vattenbyte än vanligt. Jag bytte cirka två tredjedelar av volymen. Just nu är vattnet kristallklart.

Det är alltså ett 100-litersakvarium. Hittills har det varit för varmt för att köra någon värmare till vattnet, så jag kör på rumstemperatur. Jag kör en standard vattenberedningsmedel och en helt vanlig växtnäringslösning.

Jag provar en bottentäckare som heter Ludwigia Arcuata, som är tänkt att den skall sprida sig på botten. Det sitter på höger sida, i framkant. Jag planterade en Anubias i mitten till vänster och som bakfond sitter en gardin med Hygrophila rosae australis.

Fiskarna, just nu, är två stycken Ancistrusmalar, 6 stycken Svärdbärare, två stycken Praktbotia och så ett stim med Neontetror, cirka 20 stycken.

Jag återkommer med mer information, så fort det finns någon att delge.

Tankar:

EVENTUELLT skaffa Co2 prylar för att boosta växtligheten.

Må era fienders skägg växa inåt!

Stefan, Akvaristerna

Prövar utan nu…

Så har jag då kommit till den punkten då jag faktiskt tröttnade på att klafsa med mäsken hela tiden, mäsken som producerade CO2 alltså. Fast det var egentligen inte själva klafsandet som blev droppen, nej då, inte alls. Däremot blev resultatet något jag faktiskt inte räknat med. Det växte nämligen något så in i helvete, men inte bara växterna, algerna med.

Det blev en jäkla kamp för att hålla den lilla burken någorlunda ren, men ändå så “slammade den igen” på några dagar igen. Vattenbyte, rengöring, vattenbyte, storrengöring, vattenbyte, rengöring, vattenbyte och storrengöring… om vartannat. Jag fick liksom ingen hejd på utvecklingen. Därför insåg jag, till sist, att det inte alls varit särskilt mycket rengöring, eller annat pyssel. när karet gick som strikt low-tech. Därför fick mäskapparaturen vika undan för ett klokare val.

Jag tror ändå, och tror fortfarande, på det här med en kombo mellan PMDD och CO2, men det kommer i så fall att bli en inköpt variant nästa gång, där det finns fler möjligheter att styra inflödet, och resten av processen, på ett mycket effektivare sätt.

I övrigt rullar alla åtta akvarierna på i stadigt tempo. Alla fungerar bra, fiskarna lever och frodas och allt är liksom stabilt. Gårdagens vattenbyte passerade utan anmärkning.

Må dina fienders skägg växa inåt!

Akvaristerna

Helg = Vattenbyte

Så är helgen äntligen kommen, och med den också det obligatoriska vattenbytet. Vi har snart hållit på med den här akvaristikhobbyn i ett års tid, och under den tiden har vi aldrig missat ett vattenbyte. Det har iofs hänt att det fått skjutas på någon dag åt endera hållet, oftast på grund av arbete, men det har aldrig hoppats över.

Under fredagen var det då dags att byta vatten i alla burkarna, så som brukligt är här hemma. Jag har valt att kopiera Christian Brams råd om att byta cirka halva mängden vatten, en gång i veckan. Den mängden, i det intervallet, har visat sig fungera mycket bra hos oss, speciellt då inget av våra akvarier är särskilt stort. Regeln verkar vara att det blir ett stabilare akvarium, ju större det är i volym.

De förändringar som gjorts den senaste tiden är att den minsta burken nu körs med CO2 från mäskjäsning. En gång i veckan sköljer jag ur mäskflaskan ordentligt och gör i ordning en ny laddning. Det värsta med denna metod är att det luktar så förbannat illa från mäsken medan man rengör flaskan. Så det är rena fröjden att noggrant få skölja ur den innan en nu sats ruskas klart.

Vidare har jag börjat mata alla akvarier med PMDD (växtnäring) och som ett experiment tillsätter jag Happy Carbo, för att ge en liten kol-skjuts till växterna. PMDD i kombination med CO2, från mäsken, verkar ge rena växtexplosionen. PMDD/Happy Carbo är en kombination att pröva, ifall man tycker att det är för dyrt, eller krångligt, med CO2.

Vattenbytet har gått bra i kväll, och det var bara ett av akvarierna som behövde lite allmän rengöring. Annars var det rätt lugnt på den fronten. Vi gör på samma sätt varenda gång, att vi tar ur runt hälften av vattnet ur alla akvarier, med hjälp av en slang till avloppet i badrummet. När det är klart så kopplar vi slangen till en kran och så fyller vi på med nytt vatten i alla burkar,  i omvänd ordning mot tömningen. Hela proceduren tar under en timma i totaltid. Inte så mycket att orda om.

Efter det ska alla kemikalier tillsättas. Först ska vattenberedningsmedel tillsättas i alla burkarna och så skall all PMDD i, och det är tre flaskor bara det. Efter det så körde jag nu i en milliliter Happy Carbo i alla burkar som ligger i 50-litersspannet. Till hundralitersburken gick det åt två milliliter. Det är kul att palta och pyssla med detta, och det är roligt att få känna sig lite som en professor… noggrann och så! Allt måttas i sprutor som är graderade i milliliter. Allt som allt tillsätter vi alltså vätskor från fem olika flaskor innan firrarna får vila. Naturligtvis passar jag även på att saxa och gallra bland de växter som börjar bli spretiga.

Allt som allt så tar akvaristikhobbyn cirka två till tre timmar i anspråk, per vecka. Det är inte speciellt mycket att bråka om, speciellt om man jämför mot hur många timmar folk spenderar framför TV’n eller Datorn!

Akvaristerna

.

PMDD + CO2 = Alger

Under ett par dagar har jag upplevt att kombinationen mellan PMDD och CO2 gett en fantastisk tillväxt i akvariet. Dessvärre verkar alger också frodas i den soppan. Jag har surfat ordentligt efter en lösning på problemet, och lösningen verkar vara, jag har läst detta på fler ställen, att göda karet med ännu mer PMDD; därför att algtillväxten beror på att akvarieväxterna inte får tillräckligt med näring för att konkurrera ut algerna, att växtnäringen helt enkelt “tar” slut mellan varven.

Lösningen skulle alltså vara att tillsätta lika mycket näring till. Den första skvätten tillsätts vid vattenbytet, precis som vanligt. Den andra skvätten tillsätts mitt emellan vattenbytena. På så sätt borde man alltså säkerställa att näringen inte tar slut mellan vattenbytena.

Okay, jag prövar!

Må dina fienders skägg växa inåt!

Akvaristerna

PMDD + CO2 = SANT!

Härom dagen startade jag en mäskflaska, mest lite på skoj, och som ett experiment, kanske mest för att övertyga mig själv om att det antingen inte alls fungerar med tillförsel av CO2… eller att det faktiskt fungerar mycket bra, särskilt i kombination med tillsättandet av PMDD

Jag tillsatte alltså PMDD till Nanoakvariet i samband med vattenbyte, och så drog jag en tunn slang från “mäskflaskan” (en 1-liters sportdryckflaska), genom filtret och rakt in i pumpen på innerfiltret. Jag blandade 3/4 kryddmått bikarbonat, 3/4 kryddmått bakpulver, 3/4 dl socker, 3/4 tsk torrjäst och 5 dl ljummet vatten i flaskan. Jag ruskade om alltihopa, så att sockret skulle hinna lösa sig helt, innan jag tillsatte jästen… sedan ruskade jag ett litet tag till. Mest för att det kändes så vetenskapligt i det ögonblicket.

Jag saxade ner växterna så att det nådde till cirka 5 centimeter under vattenytan. Sedan fick tiden göra sitt. Det började komma bubblor ganska snabbt, och alla slogs de sönder av pumpens impeller, vackert. Efter ett tag var alla växter vackert klädda av små små små syrebubblor. Mycket imponerande.

Jag läste någonstans, att det kan vara en bra idé att stänga av tillförseln av CO2 under natten, då lamporna är släckte, vilket jag tagit fasta på. Jag skruvar helt enkelt upp korken på flaskan och låter koldioxiden gå rakt ut i luften istället. När lamporna åter slås på så skruvar jag tillbaka korken och ruskar flaskan lite försiktigt, så kommer det igång igen nästan direkt.

På den andra driftdagen kollade jag in i akvariet och upptäckte att alla nersaxade växter nådde cirka en centimeter OVANFÖR ytan igen!!? Helt otroligt! Jag har aldrig sett växter växa så snabbt förut. I går ruskade jag i ordning en ny flaska mäsk och i dag gjorde jag ett vattenbyte, plus att jag tillsatte PMDD. Efter det saxade jag ner växterna igen. På fredag ska jag mäta hur mycket tillväxten varit. Jag ser fram mot det med spänd förväntan.

Jag känner mig som ett litet barn inför julaftonen. Tekniken för tillförsel av CO2 är så trubbig och jag har inga medel alls att styra takten av tillförseln, och det är faktiskt lite roligt. Jag vet att vissa nördar lägger ner förmögenheter på styrventiler och infusionspumpar. Då är det lite extra roligt att få samma enorma tillväxt på akvarieväxterna efter att ha spenderat endast ett par tjugor. Vad flaskan kostade har jag ingen aning om eftersom att den har några år på nacken.

Nu tänker jag skaffa, för varje akvarium, en flaska, en slang, ett innerfilter och en extra sugplopp för att fästa slangen mot insidan av akvarieglaset. Kostnaden kommer att ligga på cirka 150 – 200 kronor per set. Jag skall dock köra igång en anläggning i taget, så jag hinner se vad som händer med pH-värde och KH och sånt. Det är dock onekligen mycket spännande och det känns förväntansfullt; nästan som att vara först med en ny upptäckt. Tänk ändå, att akvaristik har så många nya överraskningar att ständigt bjuda på.

Vi låter dig naturligtvis veta hur arbetet fortskrider!

Må era fienders skägg växa inåt!

Akvaristerna

CO2

I dag tog jag mig orken att fixa CO2-matning till nanoakvariet. Om det, i kombination med PMDD, visar sig vara en hit så kommer detta projekt att genomföras på flera burkar.

Priset för anordningen höll sig till några tior. Jag började med dessa pryttlar.

.

.

Jag hade tänkt mig att köra med en mäskflaska och ett vattenfilter, för den händelse att jag riskerade att få jästrester in i akvarievattnet. Korken på vattenfiltret modifierades så att resultatet såg ut så här:

.

.

När så vattenfiltret var alldeles klart så var resultatet detta:

.

.

När så allt var klart och monterat så prydde det sin plats bakom akvariet. Nu var det bara att vänta på att jäsningen skulle komma igång. Tyvärr verkade det läcka någonstans.

.

.

Efter lite mer modifiering bestämde jag mig för att köra utan vattenfiltret, i alla fall till en början, för det var i den delen det läckte. Jag ledde ner slangen, direkt från mäskbehållaren, i akvariet och rakt in i innerfiltrets pump. På så sätt tänker jag att impellern, i själva pumpen, kommer att “slå sönder” CO2-bubblorna och på så sätt underlätta för inlösningen till vattnet. Vi får väl se hur växtklimatet fortskrider. Så här ser det i alla fall ut när en bubbla slås sönder i pumpen.

 

CO2-slangen går rakt in i pumpen

 

Jag återkommer med bilder från vidare modifieringar. Nu ska jag följa utvecklingen hur växterna beter sig i denna kombination av CO2 och PMDD.

Akvaristerna