NANO-vasen då?

Ja, den lilla nanovasen, som också rationaliserades bort i akvariebantningen; den står fortfarande kvar på sin forna plats, men den har fått en annan, och ny, funktion. Anledningen till detta var att den utvecklade så enormt mycket alger i akvarievattnet. Vad detta egentligen berodde på vet vi inte. Den stod ganska mörkt, och hade alltså egentligen bara tillgång till sin egen belysning… måhända stod den för varmt, där bredvid TV’n, men för den sakens skull så körde vi ingen annan uppvärmning av vasen… Nåja, allt krigande mot alger, och alla vattenbyten detta medförde, gjorde till sist att vi gav upp med den, i alla fall för tillfället.

Då alla andra småburkar städades bort så insåg vi att vasen i alla fall prydde sin plats bredvid TV’n, så vi lät den stå kvar. Vi tog bort påhängsfiltret, hällde ur vattnet, bytte inredning och behöll akvariebelysningen… och just nu ser vasen ut så här:

.

.

Till och med timern blev återanvänd, men med ändrade tider. Växterna vill ha mer ljus än akvariet hade tillgång till. Eventuellt kommer vi att komplettera med ett par extra ljus-spottar.

När jag kollar på vasen så inser jag i alla en sak, och det är att mycket växtodling och så akvaristiken är väldigt närbesläktade områden.

Må era fienders skägg växa inåt!

Akvaristerna

Ciklider & start av yngelkar

Vi har förlorat några små fiskar den senaste tiden. Det har uteslutande varit Pseudotropheus socolofi som plötsligt blivit utsatta, förmodligen av någon av de andra arterna i akvariet. Någonting har stört dynamiken och rubbat maktbalansen. Nåja, vi stack iväg till vår lokale fiskmånglare, Hallsta Zoocenter, för en förutsättningslös diskussion. Som det verkar så har vi i alla fall inte förlorat någon fisk den senaste veckan, så med lite tur kanske det har blivit fred i burken.

Besöket resulterade i ett par nya inköp. Vi kom nämligen hem med ett par Protomelas taiwan reef, en hona och en hane, och så bar vi hem ett litet stim Labidochromis hongi red.

Under diskussionerna. på djuraffären, kom vi in på ämnet “Yngel”. Vi har sett ett par sådana i ciklidkaret, men då våra honor är så små var det förmodligen första gången de gav småfiskar, och då kan de vara väldigt ovana. Dessutom lever yngel mycket utsatta liv i en stor tank, bland alla vuxna småfiskätande artfränder. Därför aktualiserades behovet av att sätta upp ett yngelkar för ciklidernas eventuella kommande avkomma. Väl hemma igen så grävde vi fram ett litet 20-litersakvarium som passar syftet väl. Akvariet skall bara hålla en enda hona i taget, i bästa fall under ett par dagar bara, tills hon spottat ur sig ynglen och sedan flyttas hon tillbaka till stora tanken igen. Allt som krävdes för att starta upp yngelkaret var ett litet inköp på växtsidan. Alla andra saker låg redan hemma i ett av skåpen.

Först fick vi modifiera lite för att kunna köra akvariet på ett litet Eheim ytterfilter, ett som passande nog blivit liggande i skåpet.

Med detta gjort så letade vi fram en passande bakgrund och så förstås ett ställe för akvariet att bo. Passande nog hamnade ciklidernas yngelkar i sängkammaren, där “barn” brukar skötas om och sova.

Vi petade i lite akvariegrus, en gammal Zoluxvärmare och diverse småpryttlar, och sedan var detta resultatet:

Vi bestämde oss för att köra den här lilla burken som en “open top-burk” med ganska god belysning. Vi rotade fram de gamla DYMAX-lamporna, som tidigare tjänstgjorde vid den gamla “Räkvasen”. Så här blev belysningen nu.

Med en god belysning borde vi kunna laga en hyfsat bra ljusmiljö i karet. Om växtligheten tar sig bra så hoppas vi kunna undvika bekymmer med alger och liknande.

På bilden ovanför sitter pumphuvud/insuget från Eheimfiltret på plats. Filtret heter EHEIM Aquacompact 40. Här är akvariet dessutom under fyllning. Eftersom att det är en mycket liten burk, och eftersom att vi ville undvika grummel, så mycket som möjligt, så fyllde vi allt vatten med en liten vattenkanna, som naturligtvis endast används till akvariebruk, och endast tillsammans med färskvatten från kran.

Här syns den gamla ZOLUXvärmaren. Den drar cirka 15 watt och är särskilt gjord, just för bruk i nanoakvarium.

Här syns vattenstrålen från kannan vi använde vid fyllning av karet. Vi har även satt in några växter. Det blir mer växter vid ett senare tillfälle. Kokosnöten är en dekoration där yngel kan gömma sig, om någonting hotar.

På baksidan av akvariet, väl utom synhåll, står filterbehållaren till Eheimfiltret. För att vara ett så pass litet filter så är kapaciteten mycket god, och man kan dessutom justera minutflödet på filtret. Vi har mycket goda erfarenheter från just EHEIM.

På bilden ovanför ser man “utflödet” från pumpen. Vattnet flödar på ganska bra och det sörjer för en mycket god cirkulation, och därmed en jämn och god syresättning, av vattnet.

Här ovanför ser man filtrets båda delar. Dels den del som sitter i akvariet och filterburken som står på baksidan av akvariet. Vi avslutar här med två bilder på det “nya” yngelakvariet, så som det ser ut i full drift. Efter att bilderna togs så har vi kompletterat belysningen med en timer, och så har vi fyllt på med vattenberedningsmedel, filterstartare och gödning till växterna.

 

Så ser alltså den nya yngelburken ut just nu. Nu håller vi bara tummarna att det inte skall dröja alltför länge innan vi får en tillökning bland cikliderna. Det skulle vara mycket roligt. Nu har vi idel trevligheter att ser fram mot, hoppas vi i alla fall.

Akvaristerna

.

.

PMDD + CO2 = SANT!

Härom dagen startade jag en mäskflaska, mest lite på skoj, och som ett experiment, kanske mest för att övertyga mig själv om att det antingen inte alls fungerar med tillförsel av CO2… eller att det faktiskt fungerar mycket bra, särskilt i kombination med tillsättandet av PMDD

Jag tillsatte alltså PMDD till Nanoakvariet i samband med vattenbyte, och så drog jag en tunn slang från “mäskflaskan” (en 1-liters sportdryckflaska), genom filtret och rakt in i pumpen på innerfiltret. Jag blandade 3/4 kryddmått bikarbonat, 3/4 kryddmått bakpulver, 3/4 dl socker, 3/4 tsk torrjäst och 5 dl ljummet vatten i flaskan. Jag ruskade om alltihopa, så att sockret skulle hinna lösa sig helt, innan jag tillsatte jästen… sedan ruskade jag ett litet tag till. Mest för att det kändes så vetenskapligt i det ögonblicket.

Jag saxade ner växterna så att det nådde till cirka 5 centimeter under vattenytan. Sedan fick tiden göra sitt. Det började komma bubblor ganska snabbt, och alla slogs de sönder av pumpens impeller, vackert. Efter ett tag var alla växter vackert klädda av små små små syrebubblor. Mycket imponerande.

Jag läste någonstans, att det kan vara en bra idé att stänga av tillförseln av CO2 under natten, då lamporna är släckte, vilket jag tagit fasta på. Jag skruvar helt enkelt upp korken på flaskan och låter koldioxiden gå rakt ut i luften istället. När lamporna åter slås på så skruvar jag tillbaka korken och ruskar flaskan lite försiktigt, så kommer det igång igen nästan direkt.

På den andra driftdagen kollade jag in i akvariet och upptäckte att alla nersaxade växter nådde cirka en centimeter OVANFÖR ytan igen!!? Helt otroligt! Jag har aldrig sett växter växa så snabbt förut. I går ruskade jag i ordning en ny flaska mäsk och i dag gjorde jag ett vattenbyte, plus att jag tillsatte PMDD. Efter det saxade jag ner växterna igen. På fredag ska jag mäta hur mycket tillväxten varit. Jag ser fram mot det med spänd förväntan.

Jag känner mig som ett litet barn inför julaftonen. Tekniken för tillförsel av CO2 är så trubbig och jag har inga medel alls att styra takten av tillförseln, och det är faktiskt lite roligt. Jag vet att vissa nördar lägger ner förmögenheter på styrventiler och infusionspumpar. Då är det lite extra roligt att få samma enorma tillväxt på akvarieväxterna efter att ha spenderat endast ett par tjugor. Vad flaskan kostade har jag ingen aning om eftersom att den har några år på nacken.

Nu tänker jag skaffa, för varje akvarium, en flaska, en slang, ett innerfilter och en extra sugplopp för att fästa slangen mot insidan av akvarieglaset. Kostnaden kommer att ligga på cirka 150 – 200 kronor per set. Jag skall dock köra igång en anläggning i taget, så jag hinner se vad som händer med pH-värde och KH och sånt. Det är dock onekligen mycket spännande och det känns förväntansfullt; nästan som att vara först med en ny upptäckt. Tänk ändå, att akvaristik har så många nya överraskningar att ständigt bjuda på.

Vi låter dig naturligtvis veta hur arbetet fortskrider!

Må era fienders skägg växa inåt!

Akvaristerna

PMDD

I dag började jag toppa tre av akvarierna med Kaliumsulfat, Kaliumdivätefosfat, Kaliumnitrat, kväve, bor, mangan, molybden, järn, zink, koppar och en del andra schyssta soppor. Jag fick hem min beställning med det som kallas PMDD, eller “Poor Mans Dosage Drops”. Det handlar om näring till akvarieväxterna.

När de beställa produkterna kommer, som i mitt fall en trippelpack, så får man tre gånger tre påsar med vitt pulver och en flaska med något färgat innehåll. Det är alltså tre påsar som går åt till att blanda en laddning PMDD + en tredjedel av innehållet i den lilla flaskan.

Påsarna är märkta med en kemisk beteckning och heter KNO3 (kaliumnitrat som ger kalium och kväve), K2SO4 (Kaliumsulfat som ger kalium och sulfat) och KH2PO4 (kaliumdivätefosfat som ger kalium och fosfat). Flaskan heter MicroPlus och innehåller järn(Fe), Mangan(Mn), Koppar(Cu), Zink(Zn), Bor(B) och Molybden(Mo).

.

.

Så, det var bara att sprätta upp tre påsar och blanda dem med de föreskrivna 500 ml vatten, i tre olika flaskor. 1/3 av den lilla flaskan kunde dessutom blandas i samma flaska som K2SO4 blandats. Sedan är det bara att köra. Vid varje veckovattenbyte så doserar man 10 ml från varje flaska per 100 liter akvarievatten, alltså totalt 30 ml tillsatt näring vid varje vattenbyte. (3 ml från varje flaska om akvariet är 30 liter)

Jag beställde alltså en trippel sats och efter lite räknande så kom jag fram till att det räcker till femton tusen liter (15 000) akvarievatten. På bilden är alltså en tredjedel blandat och ska då räcka till 5000 liter akvarievatten. Det kommer att bli väldigt billigt i längden med dessa kemikalier.

Priset för en trippelsats (beställde från Haack’s PMDD) var 120 kronor och så en frakt på 30 kronor på det; 150 spänn in alles.

.

Färdigblandat

.

På flera ställen har jag läst att PMDD inte fungerar så väldans bra ifall man inte samtidigt kör med CO2 i burken. Så det är väl egentligen inte så mycket att be för. Det är väl bara till att försöka peta ihop en anordning för detta. Jag tänker köra med Mäsk, och jag har redan börjat på en liten anordning, mest för att prova det i mindre skala först. Jag hade iofs tänkt vänta ett litet tag med CO2’n. Vi får se vad PMDD gör på egen hand först. Jag vill ha ett resultat att jämföra mot.

.

.

Så här ser min lilla mäskflaska ut, komplett med slang för att leda CO2’n dit man vill ha den. Jag kommer dock inte att leda slangen rakt ner i akvariet, utan hellre leda den genom ett vattenfilter så att eventuella jästrester inte riskerar att hamna bland fiskarna. Jag håller också på att fnula på en lösning där jag kan använda delar av ett litet mini-innerfilter, där impellern får “slå sönder” CO2-bubblorna så att vattnet får lättare att lösa in CO2-gasen. Det gäller att vara uppfinningsrik i de här lägena och jag lovar att återkomma med bilder på alla eventuella lösningar.

Trevlig vardag, helgdag, morgon, dag, kväll eller natt!

Akvaristerna

Små fiskar

I bland är små fiskar bara förjävla små, och enerverande. Detta innebär ofta att de kan vara rena mardrömmen att fånga in. I dag, på eftermiddagen, konstaterade vi att vi förmodligen skulle vara ganska hjälpta av att flytta paret med siamesiska algätare, från burk nummer tre, till burk nummer fyra. Detta för att vi aldrig haft några bekymmer med alger i nummer tre… men alltså verkar ha fått ett litet anfall av just detta, i just nummer fyra.

Att fånga in den första av de två, det var en ren baggis. På andra försöket fick han flytta till akvariet bredvid. Nummer två, däremot, visade sig vara desto mer svårflirtad.

Jag vevade omkring med håvar, två stycken, och fick försöka i omgångar, då han/hon verkar vara en veritabel mästare på att hålla sig undan. Till sist hade jag arbetat upp en pannsvett och jag kände att humöret började tryta ganska rejält. Hur jag än försökte fick jag bara håven full med Guppy-yngel, och de skall vara kvar i det akvariet, i alla fall tills vidare.

Jag tog ett långt andetag, höll andan i några sekunder… släppte sakta ut luften… sedan hämtade jag en stor skål och rev upp allt högt gräs. Allt åkte ner i skålen, Efter det tog jag upp arrangemanget med svarta stenar och sedan tämde jag ut det mesta av vattnet. Efter det var det ganska enkelt att jaga in algätaren i ett hörn, skära av reträttvägarna och sedan fick han knalltransport (tvångsflytt) till burken bredvid, han (eller hon) också.

När det arbetet var avklarat så var det bara att sura i det bitna äpplet, plantera tillbaka alla växter, återfylla vatten (gjorde vattenbyte på en gång) och så placerades arrangemanget med stenar tillbaka igen. Så här blev resultatet efter att alltihopa var klart.

Och så kan man ju undra hur resultatet blev med akvarium nummer fyra. Det har blivit lite plockning av saker, lite fram och tillbaka och så där. Ett akvarium är ju gärna ett konstverk som är under konstant förändring. Det tar helt enkelt sin lilla rundeliga tid innan man börjar hitta formerna, och innan man börjar känna sig lite nöjd. Och om man skulle råka känna sig riktigt nöjd, tja då kommer den där förbannade ändra-i-akvariet-klådan att göra sig gällande, och så är det bara att börja göra om alltihopa igen, fast på ett annat vis! Så här ser i alla fall fyran ut för stunden.

Alla akvarier är våra små stoltheter. De är alla i ständig förändring, ungefär som naturen utanför fönstret. Den är alltid på ett nytt sätt, varenda dag. Det är något att efterlikna det. I morgon är det dags för vattenbyte i de andra karen!

Nu är det dags att vila tankarna på någonting annat. Ha det så bra allihopa och må era fienders skägg växa inåt.

Akvaristerna

I fatt igen…

Så har alla vattenbyten blivit gjorda igen. Det är lite svårt att gardera sig mot fördröjningar, som kommer i form av oavsiktlig sjukhusvistelse. Det visade sig i alla fall att karen tuffat på mycket bra, med endast matning av fiskarna.

I dag, lördag, tog jag i alla fall tag i  växtklippningen i ett av karen, det andra gjorde jag i går kväll, och gjorde ett digert arbete med sax och pincett. Det har växt på bra, särskilt sedan jag började sprida ut doserna med Happy Carbo och växtnäring. Effekten av de båda medlen verkar vara gynnsam. Lika bra att ta tag i klippningen då, så att allt arbete inte varit förgäves.

Vi har också bytt vattnet i samtliga fyra akvarier, med ett övertramp på cirka fem dagar. Fast det blir bra snart nog, när det normala bytesintervallet återinförs utan dröjsmål.

Jag tog växtklippningen i två intervall, så att jag gjorde det ena karet i går kväll, och det andra i dag under förmiddagen. Det är ett saktfärdigt, metodiskt och meditativt arbete, som bäst utföres med lite klassisk musik i bakgrunden, och med en rykande balja kaffe i den andra handen. Sedan är det bara att arbeta sig från ena till andra sidan, ett klipp i taget. Sakta och lugnt. Mycket rogivande.

Nu är i alla fall de två akvarierna klara för den här gången. De andra burkarna har inga sådana bottentäckande växter att ansa, utan en mer “vanlig” look, i alla fall vad det gäller växtligheten.

Nu är det dags att sätta sig och inspektera arbetet, njuta frukterna av ansträngningarna.

Må dina fienders skägg växa inåt!

Akvaristerna

Löpande drift och underhåll

Så gick veckan och fredagen kom. Det planerade vattenbytet sköts en dag framåt, eftersom att medicinbehandlingen, med Baktopur, skulle få verka full tid ut, Allt enligt bruksanvisningen i förpackningen. Behandla, vänta en dag, behandla igen, vänta en dag och SEDAN göra ett partiellt vattenbyte. Nu är det i alla fall gjort, och vi kan konstatera att vi inte förlorat en enda liten fick i processen, förutom den lilla kille vi fick skicka till fiskhimlen. Efter lite forskande så var budet att en redan drabbad neontetra förmodligen inte går att rädda.

Våra små yngel lever, allihopa. Ännu har vi allihopa kvar. En del av dem blev förmodligen uppätna innan vi hann rädda undan dem till yngelburen. Kvar har vi i alla fall 15 eller 16 stycken småliv simmande i yngelburen. Två av dem påträffades i akvarium nummer 1, och där har vi inga Guppys. Däremot ser de ut att kunna vara ättlingar till våra Platys. Det vore roligt, för de är otroligt pigga och roliga fiskar.

I övrigt så fungerar akvarierna så som man kan önska sig. Vattenkvaliteten är bra och det verkar inte ligga några omedelbara faror på lur. Ynglen växer och så gör också växterna. I dag, på morgonen, fick jag rycka in med sax i akvarium nummer 2. Rötterna på flytväxterna hade trasslat in sig i toppen på bottenväxterna. Men med hjälp av en sax och lite schyssta svordomar så löste sig problemet med liten insats.

I dag, söndag, är det dags att bara sitta och titta på fiskarna! Det har vi ärligen förtjänat.

Må dina fienders skägg växa inåt!

Akvaristerna