Tre akvarier kvar

Här kommer en kort presentation av burkarna som är igång just nu. Till att börja med har vi alltså akvarium nummer ett. Det är på dryga etthundra liter och är det enda, just nu, som går med ett innerfilter. Filtret har en stor pumpkapacitet och är dimensionerat för en akvariestorlek på upp till 200 liter. I den här burken har vi nu yngel av Mussepiggplatys, ett svärdbäraryngel, två Praktbotior, ett par vuxna svärdbärare, fyra siamesiska algätare, ett par Guldguramis, och ett litet stim Sorgmanteltetror. Så här ser skapelsen ut:

.

Nummer 1

.

I akvarium nummer två (112 liter) har vi stoppat in en massa Neontetror, ett stim Praktbarber, ett litet stim Sebrafiskar och en handfull Rödmunstetror. Detta akvarium snurrar med ett Eheim Pro 2222 ytterfilter. Filtrets innervolym är på 3,5 liter och går med den konfiguration som levererades när det inhandlades, alltså vit och blå filtermatta, keramikmakaroner och små keramikbollar, fördelade i två olika filterkorgar. Så här ser akvarium nummer två ut just nu:

.

Nummer 2

.

Eheim Pro 2222 ytterfilter

.

Sist, men inte minst… störst faktiskt, har vi ciklidkaret. Det är på 250 liter och är det absolut stabilaste akvariet av dem alla, även om de andra två också är fruktansvärt stabila. I det här karet har vi två stycken Plecomalar och en hel massa ciklider. Listan över ciklidsorterna ser ut så här just nu:

.

Pseudotropheus socolofi
Pseudochromis saulosi
Metriaclima callainos white pearl
Iodotropheus sprengerae
Metriadima Estherae

.

Bland alla sorterna simmar nu också ett antal yngel som är svåra att artbestämma, så det visar sig väl när de blir större, vilka sorter det blivit. Vi fick rådet att låta alla yngel stanna kvar i karet. Detta för att låta naturen ha sin gilla gång, där de svaga blir uppätna och de starka överlever. På så sätt blir beståndet inte lika lätt utarmat. Så här ser ciklidkaret ut just nu:

.

Nummer 3

.

Till det här karet körde vi tidigare två stycken innerfilter, men efter en fin kampanj på Djurmagazinet (Erikslund i Västerås) så byttes dessa emellertid ut mot ett jättestort ytterfilter, ett Fluval FX-5. Det innehåller tre filterkorgar med skumgummiringar ytterst och sedan biobollar i korgarna. Se gärna inlägget om Fluval FX-5, där jag visar hela härligheten. Inlägget ligger här: Fluval FX-5

.

Fluval FX-5 ytterfilter

.

Så där ser alltså beståndet ut för närvarande. Vi var helt enkelt tvungna att återta en del utrymme för våra, hyfsat i alla fall, normala liv. Hur det kommer att utvecklas från här, det vet man inte. Kanske en massa nanokar dras igång senare igen, vi får se. Det viktiga är att intresset fortfarande hålls på topp och att inspirationen hålls levande.

Jag hoppas att ni också har en kanonsommar. Det har vi!

Må era fienders skägg växa inåt!

Akvaristerna

Två nya honor – koppa i eller inte?

För ett tag sedan så dog vår svärdbärarhona. Mitt i villervallan som varit på sistone, med vattenbyten och akvariemakeovers och så vidare så har det dröjt med införskaffandet av nya honor till den ack så ensamma hanen.

Nu, i dag faktiskt, så hade jag, tog jag, vägarna förbi vår lokale fiskmånglare. Jag tyckte att det kunde vara dags. Som tur var så hade de svärdbärarhonor hemma i butiken. De var kanske lite små, men jag köpte de två största i alla fall.

Nu finns det olika skolor att följa, och var och en verkar bli salig på sin egen fason. Det handlar om koppningen, när fiskarna alltså skall flyttas från plastpåsen ner i akvariet. En del tycker att man först skall lägga ner plastpåsen i akvariet i cirka typ 20 minuter, så att vattnet i plastpåsen har samma temperatur som vattnet i akvariet. Sedan ska man hälla i en skvätt akvarievatten, från akvariet till påsen, typ var 5:e minut, typ 4 – 6 gånger. Detta för att fiskarna också skall vänja sig vid vattnet i den blivande hemmamiljön. Först efter det kan man alltså flytta över fiskarna från påsen till akvariet. Även här finns det flera bud om hur det skall gå till. En del förespråkar att man håvar upp dem ur påsen och flyttar dem på så vis. Andra tycker att det är okay att hälla över dem till akvariet, tillsammans med vattnet i påsen.

Jag har googlat lite om detta och hittat att det verkar vara ganska hugget som stucket, oavsett hur man gör. En person skrev på sin hemsida att han alltid flyttar fiskarna, med håv, direkt när han kommer hem med dem. Han sade att han aldrig någonsin råkat ut för att någon firre dött på grund av detta, trots att han aldrig koppar in fiskarna. Han menade vidare att han hade förlorat fiskar, lite då och då, medan han fortfarande koppade in de nya fiskarna. Hans teori om detta var att fiskarna verkar kunna bli oerhört stressade då de ligger kvar i påsen, och sedan läggs ner i det nya akvariet.

I dag, när jag kom hem med svärdbärarhonorna, så lade jag ner påsen i akvariet, typ 5 minuter bara. Sedan hällde jag vattnet från påsen, rakt ner i en hink och höll en håv där emellan, så att fiskarna fastnade i håven. Sedan flyttade jag dem ner i nya akvariet, rakt av. Nu får vi se hur det utvecklar sig där inne bland vattenväxterna. Jag ska försöka hinna med och knäppa bilder på de nyanlända invånarna i det akvariet.

Må så gott och må era fienders skägg växa inåt!

Akvaristerna

The Svärdbärers

I dag har paret, Herr och Fru, Svärdbärare flyttat in i det nya 54-liters s.k. yngelakvariet. Nu får vi se vad de kommer att hitta på för slags tok med varandra där inne. Vem vet… om några dagar kanske vi har annons i tidningen under rubriken “Svärdbärare bortskänkes… i massor!”  Vi får helt enkelt se vad som händer. Vi är ju totalt nya på det här området, så vi lär oss längs vägen… och däremellan ömsom läser jag i böcker, söker på nätet eller sitter och glor in i fisktanken… och det är ju som oftast, tanken som räknas.

Simma lugnt och må dina fienders skägg växa inåt

.